Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1853, sida 2

Man upptager ej i räkningen, att han tidigt wid hofwet i Werseille funnit wänskap och un: derstöd, och hans hjerta måste blöda mid Luds wigs öde och att han gjorde fig adeln afwog, icke få mycket genom att utwidga konnagamak ten, fom de ofrelse flassernas rättiabeter. Hur vu skulle en pappersadel kunnal förlåta Honom att han wille göra dea till knappadel. Han fordrade lika rättigheter af alla Swenskar, för: tjenst skulle berättiga til hwarje plots i slaten ingen Swensks personliga frihet skube kunna antastas, få längt han ej mar laamäftigt öfwerbewisad om något brott — huru ssämde allt detta öfwerens med adelns långe hyllade marimer? Adeln tillrådde bonom t. er. att in: skränka och afskaffa tryckfriheten, men han ute färdade en förordning til densammas förmåa och afgaf till Riksrädets protokol följande yrtrande, fom den daa i dag år ej skulle få tryc kas i många af Europas stater. UJad år öfmwertygad, säger han, att tryckfriheten i och för fig ingalunda är skadlia, utaa endast fan blifwa det genom mussbruk af densamma. Men migbruf äro en följd af menfEs lia swaadet och onndwiklia äfwen wid de bästa inräteningar. Wille man ej tillåta det nyttiga på andra wilkor, ån att intet missbruk deraf skulle följa, få skule aldrig något nyttigt blifwa införde. J Eagland mar ingen tryckfrihet, då Carl I lade sitt hufwud på stupstockeu, eller