Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1853, sida 1

hetseden, och nu följde tid alas förwåning, en fullkomlig teatralisk scen. Gustaf den moderat uppfosirade fritänkarea, tog upp en pfalme bok ur fickaa, oflade kronan och sämde npp psalmen: 2O Gud wi lofwe digt i hwilken Ständerna andägtigt inslämde. Ett sädant slut på saken ansäg han bäss passande för det Sweaffa nationallynaet. Den nya författningen gaf honom ej på långt når få mycken makt fom i wåra dagar flere regenter i monarkiska slater hafwa, eder fastmer ban sjelf gaf fig ej deller tog fig få mycfet makt, men ban fufwade helt och hållet Sländeraas lagskipande wälde. Krigsmakten och alla embeten berodde numera af Koaungen, och ban kuade iakalla eller afsteda sländerna efter behag. Ä J prowinseraa följde man tan motsägelse dufwndstadens eremoell och få bade Swerige belt lustigt genomgått en rewolution, utan att en droppa blod flutit. J al den oreda och oro hade korungen ingen enda gång warit fin bjertliga älskwärddet otrogen. Eå lät ban midt under tumultet skicka helsningen til de infpere rade rådsberrarnes fruar, att de ej skulle wara bekomrade för fina mån, hwilka något ondt ej stnbe wederfaras. Den arresterade Rudbeck, fom lffligast manat till motständ mot Konungen, förlitade sig med sädan navitet på Gustafs wånskapliga karafter, att han wände sig tig hor