Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1853, sida 1

som slöt med försäkran att han ej eftersträfwade den; afskydde oiaskränkta makten, eller hwad man kadar suweränitet, utan att hang eaia önfran war, att wara den försla medborgaren bland ett werkligt fritt folk. Det största jubel osbröt och slöt detta tal. Folket fwor den före lästa eden och Gusiaf swor å sin sida. Härolderna förkuanade emellertid i alla delar af staden Ständernas sammankomss i plenum plenorum för följande dag, Dä skulle den nya författningen framläggas. Staden förblef fvårrad och det sades att kungligt sinnade trupper wäntades i hwarje ögondlick från Finland. Om morgonen bwimlade slottsgärden af mir litärer och kanoner woro uppförda. Konungen fom omgifwen af aardesofficcrare och bessleg thronen. Sedan talade han och talade på ett sätt som wäckte bäfwan i allas bieftan, tg: gande i dagen alla rötsären af ett Parti bers rawälde, oordningorne, de politiska utfmåfringarne, boleriet med utlandet, det upprörande mutsystemet och falheten — bår höll han plölsligt inne och royade sedan utmanande: Sr det någon ibland Eder, fom fan föracka hwad jag sagt, han träde upp och tale! Saaniagen i det fom Konungen sagt war öfwerwäldigande, och äfwen i en mindre upp: skrämd församlina skulle ingen wägat eu motsågelse. Jngen ajorde det heller. Man underskref författniagen och swor tros