Norrländska Korrespondenten – 23 mars 1853, sida 3

Riksrådet war samladt, wette åt detta håll och rådsderrarne skyndade til de Öppna fenstren för att böra hwad fom egentligen war på färde — Då bode Konungen slutat och soldaterna ropade jublande: Jas ett eller annat Nej! obserwerades ej bland mångden af bifalsropen. Emellertid ubkom äfwen folket bland hwillket Gustafs utstickade utspridde, att Konnungea war i fora att arresteras af Rådet. Folket jublas de honom, fin älskling, till mötes, då det fåg doaom, och rådsherrarne lemnade fina platser wid fenstren. Affären började fe betänklig ut för dem och de wille skynda ned för att i nåde fall träda emellan, Men arenadier-detachementet ajorde fia skyldigbet; det släppte ingen ut och den exekutiwa makten war förlamad Nu steg konungen åter til Håll, och drog wärjan, låt en del af trupperna följa fig och glorde runder friag fladen för att försäkra fig om de öfriga trupperna. Det lyckades och ala swuro honom trohet. Till solket talade han öfwer alt på den renaste wackraste Swenska fom man på ett halft ärhundrade ej war wan att böra af någon Swensk konung. och som dere före kliagade fom musik för, StockholmarneJag will endast förswara mig och räoda riket ropade han: Hafwen ni ej förtroende för mig, få wid jag nedlägga krona och fpira. Ada ros pade, många med tärorna i ögonen, att han ej måtte öfwergifwa dem. (Forts.)