Norrländska Korrespondenten – 23 mars 1853, sida 2

AmA IAAAAÅmUHUUäää rådet dotande uppror, men ej cm det gåldde att underfödja fonungen. Men de woro i alla dändelser i spetsen för en armse. Hellichius rebellerade förträffligt och prinfare ne fommenderade regementerna mot Ehriftians flad. Bland dessa utspriddes art man bade för afsiat att skaffa undan Konungen och ine föra Ryfkt berrawälde. Ordet RNyfft? hade famma werkan då fom i dag. Ryssaraes bare bariska sält att föra krig i Finland hade till rädligt karakteriserat dem och regementerna följde willigt konungegs bröder. General Mudbed förde underrättelserna om upproret i Skåne til Stockbelm och Rifsrås det skickade genast efter andra trupper til bur wudsladen. Gustaf måste hafwa börjat och flus tat innan dessa truppar hunno ankomma, ele jest war alt förlorodt. Han omfamnade Rude beck och uttalade for hoaom sia lifligaste tacksamhet få att äfwen deane, fom warit full af misstankar, blef öfwertygad om Konungrns os skuld. Men Konungen begagnade Rifsrådets riaiska aaslalter i Stocholm, för ott öfwer allt wisa fig för borgare och trupper och upps muntra dem. De uppbådades mot hans egen rewolution, men ingen anade hans delaftighet, och så arbetade han med fina motståndares mas pea. Den flora mängden wiste slutligen ej mer för bwem eller mot hwem saken gålde, och det ta war konnagens afsigt: i det afgörande ågon