Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1853, sida 2

warat utom ordentliat låna, och på de fia ären böll ban hufwudet nåsot framåt lutande. Owilkten lifstraft denna kropp cade, har han en gång misat i Luad, då han mile försöla hus ru långe han kunde få ut med att undwara föda. Ser bagar höll ban ut, feg fedan til häst och gjorde en ride of 16 mil, inaan han slutade fostetiden med en stark måltid. Föröfriat lutade bans naturel, fom frams stälar Swenska cacnskaper, pränlade i iera. mer till den gamla Swenska stilen af en bonde kosuna. än till den moderna filen kland förs näma herrar. Såsom yraktiker frågade han endast efter förtjenst och då en ung Orenfijera na må le tjena fig upp ifrån piken, och Grefwe Piper förenålde Konuagen, art denna fanilj dock tilbörde gammal Sweask odel, frarade han: Jag gör ingenting utav skäl och arvns ocr: om en sädander ung adelsman genast bir officer, år han obillia mor soldaterna; men bar haasljent ibop med dem; gjort makter och hårt på förposter få lår ban hwad den gemene soldaten bar ett utftå och skall uppföra fig bättre och mildare mot hovom. Öfwerdufwud wir jag ei proejudicera någor. Om ea adelsman få der förzdragcs, få måne det förtryta ardra, fom tjenat länare och nå före honom i tur att awancera. Gammal efer ny adel gjör ingen ting til en mans werkliga wärde. Jag känaer mänga officerare i armten, som ej äro