Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1853, sida 1

Wi dafwa endast en skriftlia uppsats af nåma: de Maaret od) en Löjtnart. Karlberg, fom un: der natten hade befälet öfwer arbitarear, och i det afgörande ögonblicket kommit wenster iftån in i löpgrafwen. Maiarets berättelse, intagen i ett bref, bar blifwit skrifwen först fem år derefter uti Paris, och hor föga märde. Han talar deri vin en kanonkula, och såger att Fulen warit fier fem ett dufåga, hwarföre den ej kunnat Kjutas ur elt handgewär. Wisserligen undersoktes säret först närmare efter 28 ärs förlopp, men denna naderjökniag talar ej för ca fula af så swår Far liber Sarlberg beskrifwer åtminstone ställn ingen noga: Konungen war klädd i kappa; fnäna mor ro något uppdragna, så att fötterna swäfwade holfannan aln öfwer löparafwarnes botten, Kinden slöddes på w. ofta. handen och hufmur det Hålls sålunda upprätt öfwer brönwäraets höjd J denna ställnna erhäll fen fulan i hufs mudet och siak tillsamman d. m. s., hafwudet föll ånasamt ned i kappan, och handen fom födde der sjöak ned, utaa att derwid den rins qasle ryckniaa af kropcen märktes, hwilken blef luagande lika orörlig som den wåric förut. Karlberg sämr för öfrint i fin berdteelle likaledes, att siottet kommit nuifrån och från weunster. Man tror att Karlbåra säger detta med afseende på den platå han sjelf ianehade.