Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1853, sida 1

Swenska Konungar. (Forts. fr. föreg. R:r.) Deana den Swenske Konungens flyckt öfs wer den Ryska stleppen under glödande beta dagar och iskalla nätter, under brist på föda och jemna farhågor, att blifwa upphunnen af Ryssarne, sknlle wara ett wärdigt och intres sant ämne för en målare. Carl åkte i en es ländig tartarisk schuzka; bredwid honom fatt dena lhikaledes fårade General Hård, i en aznan waga följde den gamle Mozeppa med några qwinnor och omkriag dem Kossacker, Wadacker och utmattade Swenskar. J det höga fiepps gräset uppehöllo fig harar och rapphöns i fiora skaror, hwilka senare låta taga fig med hän berga — en förträfflig egenskap hos detta mild: bråd för hungriga slyktingar, som hade brottem och ej egde öfwerflöd på amunitjon. Åndtligen kommo de til Bus, fom bildar den Turkiska gränsen; men den i Oischakow kommenderade Turken wägrade dem inträde. Derigenom fördröjdes öfwergången öfwer fioden få långe, att Ryssarne werkligen ankom mo och öfwerföllo samt bortförde i fångenskap 500 af hans följeswenaer. Därpå följde de märkwärdiga fem åren i Turkiet, hwuka förekomma oss såsom någet obegripligt, och tydas tillöra en romanhjeltes