Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1853, sida 1

wädjobana; i nio år, ända til slagtniagen wid Pultawa bade han lycka, de vio följande ären bade han olycka, och den wäldsamma döden mid Fredriksdad slutade olycksperioden. Wid Narwa mar det cn fruktanswärd fnåys ra, fom sid före och dolde honom för Rygarne. Ryssarne dugde dessutom ej mycket och mos ro fula af myteri mot fina anförare, hwilla tiå det mesta bestodo af fremlinaar, då som alltid till förre delen Tystar. De höllo ej stånd på något ställe, då de tystlåtne blåe Smens frarne plötsligt fodo framför dem mid förstansningarne, och ibland dem den långe bredaxlade pnalingen, fom förlorat ridsiöfweln på det ena benet, men fatt fast med frumpan i stiabygeln, på den med gyttja hetäckta hästen. Dråaqten war en wanlig ryttares, och med den långa wärjar, förd af en ssark arm, fäcktade han förfärliaare ån en wanlig ryttare. Om förre strategisk Midlighet wittnade bang följande segrar wid Dina och mid Klissow, men någon egeatlia genialisk plan upptäcker man irgensädes. Man behöfwer ej sädane med persoglig saprerhet J detta polsko lrig syutes oförmodadt i det osärwänliaa Kurland den nedersköna Aurora v. Köniagsmatk. J Wiirgen war bufivudgmars feret, och Greswe Piper mottog domen fom äberopade fia på Swensk här komsi och föregaf en nädaasölaing för en slägting Lewen haurt.