Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1853, sida 1

iiii B fin förssa ntwecklina, då bang fader dog 1697. De fora krafteraa hade ännu behöst altj få i frihet wexa ut i ännu flera år för att organistt ulweckla sin. DÅ undertrycktes denna frihet. Den 16:årige ynglinqen gjorde fig till ful: myndia Koanna; ban började befala wid en tid då han ännu behöft lära och mera. Den fom fan befalla anses fuhfärdig ide alenasl i andras, utan äfwen i fina egna öaon. Si urekom ensidigheten cd torrheten i hans hela wäsende. Wi tro ej att man skal, alt betraktadt i sitt sammanhang, finna, att denne wäldige krigare efterlemnat i sjelfwa frigimwås seadet några särdeles nya och woraktiga srår. Hand framgångar tilhörde mer taprerhtten, ån konsten. Swenskarne äro i allmärhet ett pälitliat kriasfolk och hafwa i fält något fa digt och fast. Förda af en fiåljatt yngling kunde de med en öfwerläasenhet, som tycktes näsian underbar, besegra de moraliskt urderbal: tine mostoviterna och de hetsiat tappra, men oreliae Slafwernari de Polska länderna. Så uaderbar förekommer Carls föråa fora flaats ning, slaget wid Narwa mot Ryssarne, i hwils ken han med 8,000 man slog, förnrödde, til: intatajorde 80,000 Ryssar. Det skedde i Mev. af århuadradets för fa är och måhända gjorde årstiden hålften af detta naderwerk. Begreppet lycka erbjuder en lämplig iadelning af Carls