Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1853, sida 2

BRRARrnnnnnnnno c0c0 lopv, grefwen såg fig omringad af en grudd unga män, som med uppmärksamhet lybnade till framställningen af den smälek de lidit, då de fett en simpel wildskytt fig föredragen. Han föreflog att man i massa skulle begifwa fig til skoawaktarebostället, och der slöra nöjet för de nyförlofwade, genom ett uttryd af almänt ogillande af hwad som tilldragit fig. Med sianena uppeldade af winet antogs fårz slaget af de unga jägarne med allmän actlas mation, och en skara af omkring 30 perfoner, med grefwen i spetsen, war saart på wäg till bostället. Dit anlända, uppstämde de ett Hallohl fom genljudade genom skogen. J stuaan fatt den gamle wid sidan af fina barn, och stunden war egnad att jemka de mifförhålanden, som rådt emellan skoqwaktaren och hans blifwande måg. Löften gåfwos och mottogos och en fule fomlia försoning war deraf följden, då denna fridfulla scen slördes af skriket utanför. Snabb fom blirtea, fattade Frang fin bössa och Myn: dade ut. Ett nytt Haloh, wildare än det för: ra, emottog honom, kommen utanför stugaas dörr. PI Irans djerfwa fråga hwad meningen war ned detta chariwari, swarade ingen. Jägarens wanda öga hade dock saart upptäckt grefwens person, och då blef allt klart för Ho nom. Med stark röst underrättade han då de