Norrländska Korrespondenten – 2 mars 1853, sida 1

SAD o Wildtjufwen. . Novelttt. (Forts. fr. föreg. N, r.) l Rej, inte lyssaa! fade han oc månde om. J siugan förcaick hlwål något, fom ej ikulle warit utan intrefe för honom. Grefwe Sands lev fatt der, trött af jagten, på soffan bredwid Corin. Han hade nyss ankommit; den gamle låg redan i djup sömn, och grefwen mise ej låta föra honom. Det war samme grefwe, fom, ehuru furlleas mån, doch för furslinnan uoptäckt, att heaues acmål gerua besökte Mage waftaren. Han wåäatade duddel fördel af der na trolöshet. Han HL på detta fått furfine nans förtrogne, sedan denaa hittills behandlat bonon med isande köld; sedan hoppades han, ott denom warairgar i rtid göra fig furnen förs bnaden; i ala händelsar ajorde han fig qwitt en rival, ty Caren mar sedan längre tid före: målet för ala hang önskarngar. Det mar redan mörft; mänan wandrade md blef glaas ibland stjernorna på hummelea, och spegzlade sitt bleka ansigte i skoassiön, hwars kaappt föraimbara wågsqwalp liknade en slilla slumrandes andedreg. J den gamla ihåliga ef nammen nära dammen hördes idland ugalans låte, afbrytande md sitt hesa från den höge tillga stib teu. Utsträrt 1 mossaa under cc ten, låg, badad af uattens kyliga dagg, milds