Norrländska Korrespondenten – 26 februari 1853, sida 1

Wildtjufwen. Novellett. (Forts. fr. föreg. N,r.) Jag beter Carin. eCarin, ett landtligt namn! Bor du gerna hår? Tyder du ci här år ödsliat och ty? uf nej! jag är här rätt aeraa ech sitter dessutom sällan fila; ty jag måne arbeta myc Ert för min far — göra fogelburar — wirka fogelnät, o. s. m. Din far håller du wäl mycket af?! MRF ja, ingen älskar jag högre ån honom i hela mwerlden. uYBerkligen ide Carin? Har du ingen aus nan får, än din far. Carin blef nånot förlägen. RÅ, deruti år wäl ingenting ondt?! NYFift ej mitt barn; deruti år ingenting ondt. OM hwem har du då fär? Flickan säa med fora ögon frågande på furstinnan, och då hon såg den ädla damens wemodiqa blickar, sade hon leende: Det törs jag ej säga. Jaa skulde egentlir gen ej hafwa honom får, men fan ej låta bli det. Mea beskrifwa honom kan jag ändå. Han bär en wacker bössa och blommor vlockade af min band på Hatten, år lång, högwext ... .) uDet år has! fuckade furslinnan. Han år wäl ofta hos dig?