Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1853, sida 1

nedslagna ögon. Hon suckade och skakade site blosda hufwud. NA, sade bon, jag får wäl aldrig gifta mia med fonomt Kuappt bade den gamle förswunnit bokom buskarne med fina båda flinka hundar, förrän en högwext yngling trädde fram bakom den stora linden. Han skyndade fram till flickan, fom ej blef Honom förr warse ån Hou ftörtas de i hard armar. Mia Krandls !Min Corin!s Mer fade de ej; utan blickade trofast i hvars andras ögon. Alf mg trogen! började Frans och lade sin hand på dennes hjerta. Skar du blifwa mig trogen i trots of dia faders wilja? Carin säg vå honom, loa med es tår i dgat och aickade: Fo, Frans, jag kaa ej slöppa dig. Paslinaen tryckte benne til sitt hjerta och detefter förswana kan i skogen, emedan jagte busret tycktes draga fig åt det Hålet. tag måne plocka blommor, sade Caria får fig sil. MESnart kommer furfen, som tycer oa aft bära mina blommor på fin Batt. Åda gick. Kort derefrer ankom och furfen sån fig omkriag, öppnade dörren til slugaa och kom tikbaka.