Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1853, sida 2

Och den dagen, och olla följande dagar aid bon tl fina sysslor, som Hä en dans. Aus undrade öfwer hdenses förwandltag. Men id ens för Stefan omtelade hon, hwad fom paåg: serat. Derföre gick ocksä iugen fadderbjudnins til Hoberasgubbea når det en td derefter red. deg till barnsöl I den lycklige Stefans hem. Och så aodt war det. Gamle Doberasaudber fatt ändå der nere i beraet, under Stefan gård, och hörde hur wäfnolen slamrade Hu soinnrockarna furrade, och bur Lisen sjelf der förda och dea sista i alla besiyr, ledde och ord nade dusbäbet. Och då gladde fig gubben sStnau gladare skulle han dae blifwit, om dar hade fått fe, huru dea unaa bonddustrun mån: aea gång i easamheten knäjöl wid wagaan, der en pojke, fom mar Steefan upp i dagen låg ssirälande af belfa och oskuld, och duru bon då mellan fina händer sammanpressade gossens små föra händer, och kysste dem gång på gåne och kysste hwarje fiager särskildt, under det hor tänkte: Måtte äfwen håriane de små snäle tjensteaadaraa bosätta flal (G. L. T.)