Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1853, sida 2

des, till exempel i dina fingrar. Se få, trotjenare: vTummeost, Slickepott, Länacståag Hijertehand och Lile Per Roliamar! Enhwar af er, med broder sin, krype in och bosätte sig i dennes tiv fingrar! Darjdh! De tio tjensteandarna lydde och förswunno. Lisa fate stirrande på fina händer, fom Hon höll utfrårrade framför fig. ud nu — återtog aubben — nu wet du hwilken skatt du eger i dina händer, dwulken trolmakt fom bor i dina fiagrar. Din lyda, din helsa din trefaad beror nu af dig fjell. Häll mål efter dessa diaa tjenare, låt dem als drig få latas: ju mer rötelse detio kryare och bättre. Alt ditt arbete skal så fom en lek, och krina den frontliga husmodren skal ymnigt wälständ blomstra upp. Och om dis Stefan saart skule göra mig somma heder, fom din ältefader en gång gjorde, få lita på, att Hobergågudben ife blir otacffam. Rodnande fom en ros sloa den unga hustrun ned fina wackra ågon. Når hon åter såg upp, war gubben försswunnen. En stuad förslöt. nRen, du store Bud! — utbrast Hoa med en förut owanlig raskhet — vår sitter jag och drömmer bort tiden. Klockan År redan sju, oh jag bar få brädtom, få brådtvin, Slefan, Ode, Caisa, Brita, Zachris — alla wänta på mig.