Norrländska Korrespondenten – 16 februari 1853, sida 2

rit den bästa. Sina oförständiga oh böafätdiga föräldras enda dottec hade hoa tidigt fåt göra alt hwad bon mile och sluppit att delta: da i hushädets manliga syhlor. Eduru fadrens demmonsdel numera war Betydligt skuldsatt, lefde haa dock fortfarade i öfwerslödgoch fråge lighet, ett otyg fom inrotat fig 1 slägten, hwilken förut warit mycket rit och betydande. pans mansbyggnad, af fen, med teaeltak och fora fönster, mar den största t hela pasoratet, och maken till spealar och gardiner fanns icke i trakten; men fit äkerbruk skötte Han illa, och ladugården war i det ömkliaaste förfab. Rär visa fort sitt 15:de Ar oh stått i choret, skickades bort til en slägtinge i sladen för att fåra fig söm och seder, fom det heter; hwad hon mid äterkomnen egentligen hade lärt, war art gå i datt och handskar, och art läsa remars ner, hwella en uagdomsbekant numera kyvare på ett ar ssiadens wärdshus och ledamot i Vuld uingscirfeln, hade skaffat henne böcker ur cr felns lånebihltothek. De andra bondfsickorna häpaade mål i början öfwer den uymodtaa faitten på Lisens granna täder och öfwer hen nes tillajorda, blärfka (gadsaktiga) sätt ait tala; men den qamla förtroliabeten återkom fart oc alla tyckte, säsom förut, att Lisen war en rar fiicka, ehuru litet bortskämd, kin. fig och något får oblyg (som på landets språk Betyder detsamma fom glad och lättsiat) och