Norrländska Korrespondenten – 16 februari 1853, sida 1

mit räddadt — swarade Sorgenfri nd förs tjusning. Jag vid ide wara hofräd — fortfor den förre — vm ni icke nu blir åfrocrebrefbårare. uavtioner! mente Eorgeufri betänkligt — Kautwnea! nä je, kanste slicker kusin un Åter ut dea indragna faran. Uasmad menar ni med kusin, med fanor ifrade hofrådet. Kauiiomna siääber jaa. Der slär den redan! Han rekade pä den fulla vås seu. Mi skoll, bli min skuidenär, likasom jag år eder. Ånuu i dag går vg til pofdis refidren och om det gäser til sjelswa gemrals poridireFtören. Sub Gud! jag tacker die! stammade dan lycklige brefbäraren. OG äfwen dig Cybrisliba, för ditt goda infal. — Utan mia husiru, trr bofräd, Hade jag aldrig wågat störa cr teid bordet. godt skön:! brak berömde hofrådet. MfHmad ssöeckolättsiane gjort ondt, har åter qwiracflnadet gjort aodt. Hör hit Hidwig, du roter fä dåt osdt! Bringa hit alag, win. kakor, fraf och tärta, alt wi ide låta den äre ligg brefrä-arefamiljen gå hungrig och törslig ben. Grålande kommo de steckarae bit och lyckliza wlja wi låta dem åter på hem. Så hojea edra alas. lingen! Den årliga brefbärorea ich dela hans familj lefwe! Hurral