Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1853, sida 1

Ur en Brefbarares lefnad. Berättad efter en werklig häadelje, af Gust4 Nicritg. (Ford. fr. föreg. N:r.) Den arme Soracafri! Att så plötsligt, så owäntadt och ostyldigt fe fig ardnörtad från den så tunerligt efterlängtade lyckan till det djupasie elände. owukea utsijt för framtiden stod honom nu öppen! Men når eu lem lider, få lider ock en annans Fore dagar förslölo; den eua trdildlare än den andra. Änan twå och den nedbajde far nilljens Öde skulle för alltid afaöras, vm icke innan def den jaknade summaa kuade tilrättaskaffas eller saken utredas. DÅ jag I dag — berättade Sorgenfri för fin huåru, i det han med swåriabet drog ans dan — gif förbi hofrädets hus, får jan bang tjensiefolk komma hembärande med fulla wine forgar, sockerdesrödda kakor och frokaner blom sierbufetter och kransar, och på min förfrågan swarades m:g, ati det i dag mar hofrädets mia lyckas forslörares namnsdag, den der af bans barn och slägtinaar höatidliaea skulle fi ras. DD, Cöriens! nader der att wi hår lås få wåra bekorreas tårar fly a, läta de der champagaeforkarne smällo; under det att wi här swälja det terra bröd, frossa de der md