Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1853, sida 1

uppfolde matsalen. DÅ Öppnade fig def dubs beldörrar cch oanmäld iaträdde brefbäraren Sorgenfri i sia citroagnla rock. Och efter bonom mascherade fem mindre och förnyade upplagor, alla klädda i citroaqula tröjor och följande i rad efter hwarandra i trappsteg efter ältern. Eftertrurpea och ledaren af denna qula skara bildades af madam Soraenfri med höarödt förarätet ansigte, bärande sin yngsta telaina på armen. Och Sorgenfri höjde fin hand uti hwilken ban höll fin qwittobok, och talade med djupt rörd, osäker, men ljudelig röst til bordgållers nag wida krets. RO rtilätelse höatärade säbskap! Finnes ingen bland eder, fom mil widkännas denna han dill?! i Hår tysnade frågaren, i det Han framrmifas . de den tfrågamaeronde handskriften. Men hang arm darrade få häftigt, att boken war nära att falla honom ur handen. Den förta tydånaden efter den abmänna öfwerraskaningen förwandlode fig fmåningom till en frågande hwiskning, fom öfwergick tilf ett balfhöat mumlande. vofrädet uprsatte ert mörkt onfiste och örpnade munnen till ett mipbictgande tal. Men tunan han fick tiufälle alt tala, sprana en ung flicka wid Unger får femton årg ålder upp från fin plats och utropade lisigt: (Forts.) —