bet arma djuret under sitt mäktiga THågn, oc barbarerne måfie plilta med fer weckors twångsarbete. Det skulle tyckas att inger wore närmare ån det höagwördica presieständet att lisligt intressera fig för Hdriumans bet af en dylik grymhet. Det wore kanste lika godt fom att wid riksdagarne — för att nyttja den snillrike Wallins ord — ligga i öränwiaspannan och måftfaret; men Då De wise männen, med vomtanka förjmån. gehanda, fom anses wigtigare ej ens funs nat framkomma med ett antagligt förslag till en pensionsinrättning för fina egna hus strur och barn, är ifrån bet hållet ingerting at omänta. Måtte Hå nägon annan af ri: kets representanter: med inflytelje och enerai, behjerta freaturend fudan, och utwerka en lag, ywcerigenom ki:tsligheten och barbase riet bleswe tyglade, om ej alldeles förekomne. —1— SO AKT vet iii —— 2 —