Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1853, sida 1

Rv Guds skull, hwad har du gjort? frås gade madam Soragenfri utom fig. Har du bes gått något brott eber förfeclfe2 Reg! nejjramfönade Sorgenfri — men man beskyder mig derför. Du kommer mål i håg dmu jag för et balft år sedan, då du bade uedfommeit med mår Paul, kom hem med en penninapåse, fom war adresserad till hofs rådet Kaden! Fa bewars! och dessa penningar? frågade madam Sorcenfri orolig. sar jag ordentligt aflemnat oh qwittot derför fan jag ur mia qwittensbok uppmifals fade btefbäroren förkrossad. Men hofrådet förnekar peomingarnes mottagande förnekar fin daaödskrift, sitt nama och qwitto i min bok, ja, år till och med willig att styrka sitt ncfans de med ed. . . Kårfårligt! oerbördt! ifrade hustrun. År då ej denne man rädd för den synd han begår genom att göra en familj olycklig? Fruktar han ej för menedens siraff? ofrädet Koden år i hela staden ansedd för dea rättwisasle, samwetsfullae och Alf wärdasle man — fwarade Sorgenfri Flens modigt. Hang ord gäller för ett ewangelivm. Pan har också sielf för mig uttalat ledsnad deröfwer, alt saken så wändt sig. Men han funde emedertid icke hjelpa, mente ban, ty det som år saat år fant