Norrländska Korrespondenten – 5 februari 1853, sida 1

Öfwerseendetls Behag. Skizz. Cork (Forts. fr. föreg. N:r. Nu stod han framför kullerstolen och Doktor Kälmana ledde fia dotter dit. Den strålande Bruden ajorde en behoglig nigning för fin bruds gum. Denne, alldeles betagen af Agnes ftönbet, stod ett ögonblick orörlia, med Ögonen fås stade på henne, men påminte fig i haft, att haa borde beswara henne3 helsning, och då han nyss såg henne niga, neg äfwen han nu i fin ordning. Ett lätt moln, fom swäfwade öfver brudens panna, och de halfqwäfda fnygningar, hwilka hördes i rummet, erinrade hos nom om det löjliga i hang beteende, men det fom war gjordt kunde ej ändras, och med en känsla af blyasel, fom betydligt störde hans locksaliqhet i denna stunden, hörde han tvigfel: formuläret börjas. Wid löftets afläggande förestafwade presten orden som wanligt, men i sin glada ifwer skyndade Kammarjnnkaren allt för mycket att utsäga dem, och gaf fig ej tid att lugnt afhöra vrestens förestafwande, utan inföl genast med lindlig stämma: Jag Agaes Kälman, tager dig Wilhelm Plymeafelt nu etc. etc. Han hade oflaat brudens löfte men ej sitt eget, och måjte fåledes på prestens anmärkning