Norrländska Korrespondenten – 5 februari 1853, sida 1

wets slila enformighet lugaat och sammanhåliit fin irrande tankeförmäga, och näsdan aldeles öfwerwunnit fina disflrakttoner hwilka han sjelf ibland med störsla förundran päminate fig. För månaa år tilbaka brukade man altid draga en så kallad sens morol af hwarje skrift: det blef försl gammalmodigt, och sedan aldlees afloat; men au för tiden då man uppsöker alla antike saler få begärligt, och nåmner dem med det särdeles namaet: Rococo, borde ju sens moralen äfwen slutligen uprsiå under samma benämaina, och man kunde kanske då af min ansrråkslösa Skizz draga en Rococo sens mor ral. För att göra den begärliaare, kunde den iflädas en maxime utur salig Peuppliers gam la arammatika: att men fångar flera flugor med ea sked honiagg än med en hel tunna ättika. Då läsaren nu slutat min Skizz, inser han tydliat, att jag har goda skäl att prisa Öfwer secadet, fom jag få mål sjelf behöfwer att taga i anspråk. Jag hoppas också att låfaren tådstes skänka mig en del deraf, och med min ens trågna anhålan derom, förenar jag den lilla påmianelsen att läsaren sjelf en aång torde bhöfwa Öfwerseendet, om han också ice, fom jag, faller på det orädet att författa, hwilket lätt kan härda i brist på annan sysselsättning i alla fall år det orså få godt art sjelf skrifwa dumheter fom att läsa andras eller hur? (Slut.)