och det wackra båret, i rika lockar omgifwande guldkronaa och det råda ansiatet. Agnes fart med fin mor uti ett inre före mat, då det öfriga fälskapet war samladt i far longen. Wigseltimman war iane och man måns fade blott på brudgummen. Efter en half time mas förlopp fom han ändtligen. Doktorianan Kälman hade Fort förut wrickat sia i sin fot, få att Hon ej kunde gå, utan deständigt fatt i en for: ländslol uti ett hörn af rummet Af gammal mana gick Kammarjunkarea dit att helsa och buaade fig, tog den band som räcktes honom och kysste den wördaadsfult. Men, o himmel, hwilket misstag! det war kapten R. den gycklaren, fom fatt fig i den fora fiolen, och ehuru han mar i ful uniform, märkte ej Plymenfelt sitt wilsetag, förrän Kaptenen ffrats tande utropade: ord bror! hwad du år fasligt höflig i dag! Kammarjunkaren kunde sjelf, ehuru ledsen han blef, ej låta bli att skratta åt fin difiraftion, och då man skämtade med honom deråfs wer, drog han upp fin näsduk för att hålla contenancen. Nytt spektakel! Hans betjeat hade lagt fram en hwit näsduk på bordet, twätterskan hade der äfwen lagt ett dusfia lå8s kragar, och i fia brådska tog mår tankspridde hjelte och floppade dem i sickan utan att riktigt fe på dem, De fölo na rundt omkring honom