Norrländska Korrespondenten – 2 februari 1853, sida 1

Öfwerseendets Behag. Si. af C o xx (Forts. fr. föreg. N:r. — Uader en sådan synpyunkt fan saken al drig betraktad af någon menniska, och du gär audeles for långt, min bästa Arabella. Det år mannen, fom förwärfwar penningarae, också äger han rätt art anmmånda dem huru han bes hagar; det är lyckliat både för honom och hang hustru om han anwänder dem wälj i annat fall måste Hon dock hafwa uppseende dermed, men hon ägde alls ingen rått att å sia sida lika lättsianiat förlöra dem; hoa bör snarare söka genom fia svarsamhet, att få mycket fom möj: ligt undwika att minska hans tillgängar. — Du borde, fom jag altid saqi, bli pros fessor i moralens wore jag din man, hade jag längesedan ledsnat att höra dig predika om ful fomligheten. — Emellertid har S. icke ånvu yttrat en får dan ledsnad; men hade jag fagt honom hwad du noss berättade dig hafwa yttrat til min swåger, skule min man aldrig förlåtit mia det; jag hade också aldrig wågat uttala ett fådani ord. — Ja men, fer du jag Har icke warit få enfaldig och låtit min man taga husdvnd mil