Norrländska Korrespondenten – 29 januari 1853, sida 3

horpas allt godt af hang bjerta, och til. och med af hang medfödda stoltdet. — Du tror nu hela werlden om bara godt. — Ack! den tron år så ljuf! — Men vår man då fer fig bedragen i denna är sorgen få mycket förre och bittrare. Nej, jag uppförde mig klokare, gudskelof! ty du stal weta att samma afton war olycklig för båda swågrarne. Jag hade från foffhöre net, der jag fatt dos dig, tilfåde att se just det spelbordet, der B. mar placerad; jag fåg att han tappade mycket, och wid liqwiden lem nade fina medspelare 4 a 5 af de gula hundra riksdalerssedlarae. Rär wi reste hem, talade jag ej ett ord med honom i wagnen, oh då han frågade om jag mådde ida, swarade jag att han ej borde undra derpä. Dä wi sedan om aftonen blefwo ensamna, höll jag en als: warsam föreläsnina om bang spelpassion, huru förderflig den war, att han skulle ruiacra oss, och frågade sutligen hwad Han skulle tocka om jag äfwen satte mig wid ett spelbord att tappa några hundra riksdaler, och att jag lika sä mål fom han, kunde äga rättighet dereill. (Forts.)