Norrländska Korrespondenten – 29 januari 1853, sida 3

nan han sjuknade. Konske Har någon fer dan fordrat peagarne 0 du har pantsatt arr banden, för att betala skuldev! — Nej, goda Årabella, för guds fun tro ide det: Min nian har ingen enda spelskuld, det wet jag bestämt. — Men hwarför har du gjort detta lån? Det år en gidcan för din slägt, att dina nipz per slå hos en procentare; du mäste säga nig sanningen, Kersitin. Öfwerslinnannekade mål t början, men slutligen lockade systera fram hela förloppet, då hon hotade att fråga Öfwersten derom. Med många böner förmådde Öfwerstinnan fia syster att icke mera widröra den saken, fom skulle få ra Öfwerste S. på det högsla. — Den lila förödmjukelsen hade han werks ligen förtjenat, då du sjelf tog en så betydlig sak swagt och efterlåtande; om han nu skulle fpela bort alt hwad han har, och dig sjelf med på köpet, få har du att tacka din egen swaghet derföre. — Jag tror twärtom, att mitt öfwerseende om det ens fan få namn deraf, fal gör hos nom warsammare i svelet, om det ej alddeles corrigerar honom. Tro mig Arabella, han har ett godt hjerta, han känner djupt hwad det steget Mulle kosta mia, och will äfwen bes spara fig sjelf någon widare förödmjukelse; jag