———— HAHAHAHAHHAA —— fom Doktorn Hål ett ganska prydligt tal om fåre lekeas vligter, wälsianelse och Gud wet alt hwad för bärliaa saker; men hwad tror du mål fanns i fodralet? gisso! — Suvelringen, troligen. — Ja, få trodde wi ada, men i slälet ins nehöll den en gammalmodig swampdosa af guld, hwilken warit hans mormors. Aanes stod med sårar i ögonen. Kammarjunkaren stammade helt brydd om misstag etc. etc. och wi alla andra skrattade utan förskoniog. — Stackars Plymenfelt! det mar vått förs tretligt. — Ja, wid sjelfwa förlofaingsceremonien! det war ju besatt; han år fom jag säger oefs terrätilig. — Swad utwäa fog den arma karlen. — Den att sprinqa hen efter den råtta förlofningsringen, då man fick fe honom ila förbi fönstrea hem till fig utan fappa och hatt, dessa småsaker glömde han efter wanligheten, och når han hals öfwer hufwud fom tilbaka och skulle ge ringen åt fin fästmö, gaf han den i fället åt mig, fom siod bredwid Henne och fiverade Honom, för att qifwa akt på huru ban skulle hålla contenaacen. Men, min Gud! tur tet år jag er fällmö, fade jag skrattande. — ph! Arabella, det war intet beskedligt; du kunde ju sakta skjutit undan hans hand, och gifwit honom en wink att wäada fig til Agacs.