Norrländska Korrespondenten – 29 januari 1853, sida 1

e wid ide att fadren hade fartat en mindre gynsan tanke om Plymenfelt i anjtende tid hang tank spriddhet, ehuru Doltora allt annat gjord honom rättwijs. Med afscende på denna underrättelse, skyndade Kammarjurbaren följande morgon til Öfwerste S. och hans fru, hwilka slodo uti ett nåra wänskapligt förhålande til Doktor kädman och hand familj, oh anhöll hos Öfs wersten att tala tid hans förmån hos Dortorn hwilket nu få myda lättare kunde ske, då han som den sjukts lirare dagligen besökte honom. Wen lofwade Plymenfelt detta och höll ord, ehuru man ej uten swårigpdet kunde häfwa Dok torus be:änkligheter, att anförtro den älskade cottrers framtid åt den man, fom få ofta ge nom tanfspriddher stuåe sviida obehag öfwer hennts lif. Emetlertid besianade hon dock att Kammarjunkaren war en bederlig, wälkänd man, nod bushänare, och ägare af en förmögcahet, fom försäkrade Hand blifwande hustru om ca belymmetlös framiid. Doktorn gaf sitt bifall, och då han närmare lärde känna friaren, förs fwann aldeles hand prewention emot honom 4 har fattade werklig wänskap för hans far rakter. Nita dagar efter slädpartiet gaf Doktora en for middagsmåliid, och wälsignode sin dotters förlofnigg med Kommarjunkaren. Följande dagen kom Friherrianan B. att besöka fia fys