Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1853, sida 3

tjussina? Han hoprades då at: få det bässse Uhfähe t warlden för sitt fricri. Adt tyckter ofså båda ea öastkad framaäna. En klar wacker februaridag med årålonde sol vå glitt rande frå, ett vpperltat före (hwilket säkan fn träffar i Åkäne) aynnade färden ech man täf. lade om hwelken, som fule lysa med gronnass lådan. Piymenfelt med Den nys, lackerade aröna racken, den yräktiqa foexsarne och fora bwita slädnätet, hade ett bland dr utsöftasle equ pager:e, och inaa dishraktiontr fanade nägor skugan rå hang lycka, tv jag tälnar ej at hen kom en halftimma förare, och man få sebes fick wänto på hocgrm, ej heller att har otömt medtaaa någon pit, få han owöjlia kunce båda forsarnerm luka jemn säng; kanske on det också deraf art han ouprhärlist ketraftade per stöa arannen wid hoas sida, som cå så mar får Nes täck i fin eröna rele, med märdfragen, och der eleganta swarta sammetsholten med lingråde och hweta plymer uti. Resan asck wäl mar dansade taprett hela natten, och återwänder det gudomligaste månsken. Det wor jul denna stund font Kammor jukaren afbidar få otåliat, men ide dess min dre satt han långe stum, och funderade Frydi huru han skulle inleda det kinkiga ämnet. — owad må an år wacker! utbrast ba slu:liaen: tycker ni ej act han år owanligt fö i aftou? (Forts.)