Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1853, sida 1

gare ån dra wals hon lofwat honom. De steckars Kommarjunkaren återmände hem wi batens slut, med mera soraliga utsigter ån ba wid ditgåer det stapat fig I fina glada förhopp ningar. Slumpen åtog fig denna gången lyckligtwi hand rättfätdigande, ty följande dagen mar har i ett större sälskoy bod Öfnerslinran, der Agner äfwen iafnanit fis. DÅ al mänaa samtolet föd på enlarosshandlare i staden, känd för fin girighet, berättade någon af dem, såson ett bewis der på, aft han nyligen welat bysätta stadens frid ligaste saickare, hwuken af Grosshandlaren till handlat fig Madoanyelankor; den fattige handt merkarea hade blifwit räddad genom Kammar junkuren Plymenflts ädelmod, fom förskjuti honom venningarae oc gått från balen för est lemna hvaom dem. Plomeafelt bade jur fätt fin plats bredwid Ames; wid berättelser om snickaren, fåg Han glad upp til den älska. de flickan, bwilfex au gaf honom en blid, fom tykktes säna: gudskelof art jag dömde honom orätt. Det låg nägontiaa rörande i denna blick, liksom bade bon welat afbedja den mig tanka bon hyr; hela oftonen wisade hon honom en utmärkt wänliahet, och mår lycklima Kammarjunkare fana fig som uti tredje himmelen. Men dena lycka warade ej långe, ty då ban wid sovpren samtalade med Aanes oh ämnade inleda sitt Hiertas mening, dad hon honom råde