Norrländska Korrespondenten – 22 januari 1853, sida 2

ner als; ban gör fig sjelf rättwisa tilade hon med ett satiriskt leende. Hofmarfkalken: Jag är således först artig och sedan anspräksöls; jag tackar er, min nå diga Friderrrinna för detta smickrande omdöme. Kåaske wägar jag bedja er tillägga ännu en tredje egenskap? Friderrinnan: Altför gerna. Jag erfåns A oförbätterlig i goda tankar. om er sielf. Ett muntert skratt war följden af det hwas6 och HDofmarskalken syates någor rydd. — Min fyfter menade wisst, tihade Öfwerstinnan S., att alla Hofmarskalkeas wänaer Ince slämma i de goda tankarue. Hofmarskalken; AE! min bästa Öfwerstinna! alltid lägger ni en helande hand på dlessyren; också swider den cj mera, Friherrinnan: Om jag wore i Kerstins ställe, skulle det alls icke smickra mig, att bli förliknad mid en plåsterlapp. Apropos Kapten O., war balen ammerad i gär hos doktor Källman? Kaptenen: Ja, ganska liflig, och ehurn los kalen år lueo hade man rått roligt. Friherrinnan: Jag begriper ej huru man fan ha få liten takt, att slälla til dal i de der fmå, ynkliga rummen. Öfwerslianan: BGalen war också endast til