Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1853, sida 1

Mormors Julafton. (Forts. fr. föreg. N:r.) Fira barn! fade Hon, och såg wänligt omkring fig i kretsen jag har fört er feh i afton; men hafwen tålamod med mig. Den sköna gåfwa, hwarmed ni smyckat Fars bild, kadlade gamla tider få lifligt tikbaka i mitt minne. Det war just en Julafton då tvi has de bröllop och hand i hand trädde in i mår nya boning. Huset War yraktfullt inredt; må ra föräldrar woro tifa. och slägce och wänner bade icke sparat på gäfwor; mi gingo omkring i huset för att bese allting, men wi sågo ment på hwarandra; men hwad återstår wäl nu af denna lycka, mina bara? Ack en gammal cch bräcklig gumma år den enda fom blott kan bes råtta lite derom. Wi woro båda twå ettspar unga bara med lätt siane, mi lefde dagen fom den fom dock helt i lycka glädje oh nöjen, och ingen af of tänkte vå, att lyckan icke år en gäst som kommer odjuden. Det dröjde ide långe innan min man insåg att det gid på tak med wåra affärer od) att wårt hushäll kostade allt för mycket; men han tyckte att det war fynd att slöra mitt lyckliga luan. Jaa mar ett barn, jud ett oförständigt barn, och märkte ingenting förrån jag med ens fick ögoren upp för de bakymmer fom foto målade på hans ansigte. Men han älskat e mig för mycket att