Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1853, sida 3

2308 PE RY AEA vett Svt hå ÅUJ vn förändringar i detsa hänseende torde det förtjena fästa uppmärksamheten på den förändring, fom på några få år gjort fig gäl lande härstädes i affeende på handeln och warutrafiken på Jmtland. För icke länge sedan, fån man Jem etlänningarne härifrån staden till stersund forssla fulla bränmwinge fat och wid deras hitkomst medföra tomma fat, som barlast — numcra är förhållandet twärtom, fulla bränwensfastager hitföras från OÖstersund oc fulla höskrindor med tomma fat ditföras —. Bränwinets ryndaflods flöder saledes öfwer Jemtlands behof och aifwer sia tilltänna äfwen här — här skall det försaijas, förtäras eller och utskeppas. Märgen och saften af Jemtlands Jordprodukter äro således öfwerslodiga inom deg ome råde; — den skall spridas inom andra län, för att förtäras. — Man fan i detta hän secnde gratutera Jemtsand, om det i werkligtet uppdriwit sitt jordbruk och tilltaait i kultur och wälmåga, så att det utan skada för det allmänna fan aflåta af def produts ter til afsalu för underhållande at twenne stora brännericr i länet, men är deremot att beklaga om en och annan af ortens innewäs nare från hösten, af den inbärgade grödan silia sig fär nära och måste på wåren och sommaren i stället, föpa svanm. och andra lifs förnödenheter oc då funna få betala nåra dubsbelt, för en sämre wara än ywad han fick då ban försälde fin goda wara till bränwinspafronerna. Wi ha ock ett större bränneri i stadens grannskap, fom eges af br Handelsman Arling som och kostar honom stora pengar — men till heder åt den aktade egaren är detta nedlagdt. Man läscr i Östgötha Correspondenten: Red. har i en föregående nummer yttrat, att den swenska tidniagspressen i allmänhet laborerar med nedtryckta affärer, och att detta lärflater från de låga annongoch pres numerationspriserna. Allmänheten, fom ide är i tillfälle att göra fig en klar föreställning om hwad tryckningen, papperet, flämpelafaiften och Redaktions omkostnaderna uppgå till under årets lopp, förmodar deremot att publici:eten skär guld med täljknifwar. Med detta året upphöra likwäl trenne aflandsors tens bättye tidningar, NRajaden i Carlss krona, Oredro Tining oc Wermlands ska Gorregvondenten, emedan deras infoms ster icke motswarat utgifterna. För wår det finna wi ingenting bihiaare, än alt man flus tar med ett företag, fom ide bär fig. Att i den läsarde publikens tjenst, fåsom publitist, uppoffra ett belt lifs werksammaste tid, ute sätta fig för de wexlande ovinionernas otack och smålek, förhindras ifrån många behag, fom det enskilda lifwet eger för andra, men ide för den offentlige skriftställaren, dertill fordras mer försakelse och mod än hwar och en fan prestera; men om man äfwen — med fasthet i karakteren och af kärlek för det ofs fentliaa lifwet — underfoftar fig sädana upp offringar, bör det äfwen wara slut dermed. Faller det sia likwäl nu få, att man i sin färs deles mödosamma syosselsättning derjemte la. borerar äfwen med förluster, eller att det publicistiska företaget ej bär sig, än mindre skänker någon behällning, få är man, såwida man likwål fortsar dermed, i sanning, allt för litet praktisk, att ens i den miusta mån funs na aftas sasom affärsman. Örebro tidning kalfolerar sitt bestand erfordra alldraminst 800 prenumeranter, och kalkylen synes oss ide wara för högt upptagen. Granskade man förbållarder med de öfrige tidningarne, äro wi öfwertygade att endast några få werks ligen bära fig, och att flertalet endast funna eristera derigenom att redaktionerna sjelfwe ega boktryckerier och såäledes sättas i tillfälle att werkställa tryckningen för den minsta möjs liga utgift. Spwea Hofrätt lärer nu, i ett sammanhang, bafwa afajort läserimålen från Orsa socken af Dalarne, och dömt de tilltalade att hwar för fa böta: Dordlofwa Crik Erssaan ME2