Norrländska Korrespondenten – 29 december 1852, sida 1

oaktadt sitt egensinne för öfrigt, denna gåug lyda sin far och taga ett ewiat afsked af den slackars artendatorn. Då ryktet om Eriks fångenskap fom till Ensöraa, skickade nämade mannen fin ena dotter att trösta den andra. Då domen fallit, fule Eriks dödsberedelse börja. Greta wile owulkorligt fe honom ine nan Hon skulle förlora honom för evigt och hon förklarade att hoa skulle fara till siaden i detta ändamål. Förgäfwes afrädde henne Las rin och fade, att hun endast skule blifwa Ännu mera bedräfwad ån bon mar. Mea ingentiag fusde afhåla dea sörjande hastrun. Hon lems nade fin dotter och sitt hus i Karins mård, och begzaf fig på en ökstock, rodd af fina båda drängar til Stocholm. De båda makarne återsågo hwarandra på Smedjegården i häktet. Det war för den hars fe mannen en froår funds men med den fjäldstyrka fom war borom egen, wisste han att begagna tillfället att med fin tregaa hustru åf werlägaa om hwad, som Full le företagas, i fall det blefwe möjligt att rädda honom. Greta begaf fig efter hans anwisnins till skådespelaren. Denne, med dea erfarenhet han Hade, anwisade henne hwart hon skulle wända fig. Hon förs seddes med en böneskrift och infann fig på stållet, der hon, efter en ihärdig wäntan och pås passning i slera dagar efter hwarandra, slutligen lyckades att få komma in tif drottningen. Det