Norrländska Korrespondenten – 29 december 1852, sida 1

säges att den unge prinsen på något sätt bidra git art skaffa Henne tillträde. Gråtande och knäfallande räckte hon fin nådeanfökning åt Penaes Maj:t fom lofwade åtaga fig den. Så snart Greta lemnat skriften, begaf hon sig tibbaka till sin mans häkte. Här afbidade de båda, under omwexlande hopp och fruktan, werkan deraf. Huru det war, lyckades drottning Hedwig Elisabeth Charlotta beweka sin gemål och, fec dan nådransökningen blifwit bifallen, wan att förwandla-straffet i annat sroppsstra wvaperom: fogaten till fänaclset och förklatade erit Helt enkelt får friaifwen. Till icke ringa förwåning för både allmogen och andra, återkom Grindsta bonden med fin hustru, otan att medföra någon wanära eller fläck på sitt anscende. Karin, fom wid hang äåsyn blef slagen som af åskan, kunde likwäl icke qwäfwa ett utrov, fom låt såsom glädje och Erik war så glad öfwer att denna gången hafwa undkommit, att han aldeles förgätit allt gro, räckte henne handen. Då brast henned änaest uti tårar: det war som om hatets skal med eng lossnat kring hennes bjerta. Och äfwen inom slägten fann Erik numera mål: wilja och aktning; Emellertid öfwerlefde Kar rin icke läuge denna försoning. Erik fick ett arf på Enhörna, men bur det mar, hade ål