Norrländska Korrespondenten – 11 december 1852, sida 1

Q AH:mwu satt och spann. Så snart Erik helsat, bad han, utaa att lätsa bamärka Kari, fom kastade en bharmfab blick på honom. att få tala med swärfar metan fyra ögon. Gubben införde honom genast i fanimaren. Erik wisite garska wål att framställa för gubben hurn mycket som tar att winna på, om man kunde taga lös fusgen, ech tet wor en sida, som just nämotemennen skulle taqas pä. Efter en stunts öfwerlänaning hade anbben gett fist löfte, att möta foljande morgon och alt medlaga en hop af siaa bekanta och socken boar. Men samtalet hade icke blifvit obemärkt Sari hade smyqt fig att lyssua till sadrens och swågeras öfwerjäganingar. Det år swårt att gissa LM hennes bewekelsegruder — år minstone kunde de icke wera rolitiska — men bon beslöt att tilliatetaöra hela Eriks förslag. Troligen war det endast det halfuba begäret att stada och sörorga honom, fom fattade henBe. Den traktering bor, urpå fadrens befolning framsatte, kom länasamt och motwilligt fram. Uuder der den föortardes, passade hon på och med en ela khet, som endast bon war i siåud (il, ajorde fåror i Erirs seldoa för att göra honom alldeles redlös på hemwäaen. Uten aning em någet säpant, skyandade Es rik sä srart han ätrv, åsjad, ehuru det redan började blifwa natt. Wen han trodde sig dans sla wäl hitta öfwer sjön, så att han tidigt om