Norrländska Korrespondenten – 8 december 1852, sida 1

ö 0 pp Åt Swartfid-Rungen. (En skiz; ur swenska folllifwet, af G. H. —). (Forts. fr. föreg. R:r) Prosten ankom äfwen tull middagen, och före densamma befordrades Eriks och Gretas dotter til dopet. Men just fom den beliga förråd ningen försiggick i salen, anlände äfwen en oc bjuden gäst: det war länsmanaen. Böänderna sågo bett förwäånade på honom ech kaace, Ha der läsaingen knaprast hejda fin ayskenhet. Erik skiftade färg den ena gången efter den au dra, och hans swärfar syntes yiterst bekymrad Så snart akten war slu:ad, git Erik til länsmannen och bad honom wara wälkommen och hälla till godo med dea wålfäågaad fom kunde erbjudas honom. UlJag lår wäl få hälla til godo med mer äa mwålfägnad fade länsmannen: Fag mår fie göra men tjeaft: Där år domen min fira Erik! Allt hwad jag fan göra för dig, år att låta dig få bli hår tiås I morgon, Men då måste du siytta. Du får wäl herderge hos någon af grannarna! Ett mummel gick igenom boadhopea, men Erik tog helt lugnt fram at papper ur brögs fickas oh räckte det åt den hränge omberåc mannen. Denne geaoamläste det med uttryck of stor förmåaing och med stor uppmärksamhet