Norrländska Korrespondenten – 4 december 1852, sida 1

Temligen frimodigt Hade Eri? talat med fus: aen, men efteråt kom en besyanerlig rörelse öfwer honom; har började darra och slutligen qräta. ARitören betraktade honom med hjertligt deltagande, och hans wäaner täftade art bjuda på det ena glaset otter det andro, ty få saart kungen wäl fartt förbi, återtog glädjen och munterh ten i källarsalen fin gång. Följande morgon sick Erik werkligen audicas hos kungta och förr han tyckte, besyunerligt nog, sinao en hel hop jurister oh föraäma berrar, (om han fick befallning att uppföra, brådtom att utfärda skrifter och fe vå Hbandligs gar, med hwilka han skickades från den ena till den andra. Erik blef uppehållen i Stod: holm äada til årsdagen af sitt bröllop, den stora gäsabudsdagen, men fick kill fälle, att med ett Bar seckenboar, som noro inne i staden, skicka bad till fin hullru att allt stod mål til. Åadtligen, jun den 13 Mars om morgonen, fick ban börja fia hemresa. Den trefliga aktören följde honom och de togo mågen öfwer den tilftusuna Mälaren, så att det gick friskt un: dan, helsti den uage dasdonden kändce sig dras gen hemåt of en obegriplig bäde längtan och oro. Det mar nåra middagen, då den saabba flå dan ilade genom en liten skogswäg, från frans den upp fil Grindsta. Der syates då gården full af slädor, fom utwisade, att redaa mår ga