Norrländska Korrespondenten – 1 december 1852, sida 1

— —c—7 Några dagar före den 13:de Mars, då gå: stabudet stube börja, gjorde Erik en Etock bolmsresa. Egentligen war hang ärende attuppe köpa åtstilliga saker, fom för det bägtidliga tilfället behöfdes, men ban mille också bjuda ut aktören, som redan förut wisat honom måar skap. Denna resa blef af stor wigt för wär Erif. Pan fick i Stocholm meta, att domen skulle werknällas och det på den arund, att Grin dstaslogea ansåns lehöflia för Drottning: holms konal. lunslott. Stäthåloren på slottet hade ölifwit hörd i målet, och hade fåfom mel linfommande part, också framstält en hop an: soräk. Eriks utsigter woro såluada ganska mörka. Men den fom mar munter och alad och wisste ott upplifwa äfwra de meft före twiflade war aktören. Han bad Erik gifwa fia tillficds, och lofwade försöka att hjelpa hans saf. Derpå bjöd han den unga bonden att spisa frafos med fig på barnhuskällaren. (Ehuru mo en wiss cmwana, dock utan blyg: Det, emotton bonden fin wärds bjudning. Wid inträdet i fälarsalen, der en mängd af gästerna genant inentände aktöra, blef en stor rörelsc. Maa styndade att helsa honom wälkommen man täflade att inbjuda honom, och kastade någdet förmånade blickzr på den nage bonden. Akrörens på en gång wänliaa och aktalrgssula fått emot honom, iakttoqs saart äfner af de öftige närwarande. Man satte sig att