Norrländska Korrespondenten – 1 december 1852, sida 1

srisa risgrynskorf, hwarofwanpå riqwirerades pontac: det war den tidens diet. Men hastigt försåummades alla gäslerna, knifwar och glas ställdes undan och de resle fig upp. Kom Erk utbrast aktören och styndade ett rycka boaden med fig: Strå ut båda händerna emot dea fom åfer i den flora tmwagnen!? hwiskade han: (Säg att de wilja taga ifrån dig din ärfda gård, och bes går ny ranfakfning!! : Den öfwerraskade Erik, fom stod midtframs för dörren, toa hatten i handen och war nära att falla på knä. J detsamma styndade nägra ridande herrar, och efter dem ett par blåmålade kärrer, samt slutligen en stor wagn på kälkar, förespänd of åtta dässar, framemot den wäntande. Eriks resliaa aecstalt, den bönfallande ställningen, de uttrycksfulla dragen, måsle wäcka uppmärksamhet. Den, fom åkte i wagven talade några ord til den officer, fom red närmass wagnsdörren, och hela tåget siannadestom from bondek! fade officeren: fåg bwad da har på hjertat! Det är kunaen sjelf. (Forts.)