Norrländska Korrespondenten – 27 november 1852, sida 3

Målet mellan landskamereraren Langelius och landshöfding Gynther. Sedan här förut intagits Langelii flanoskrift emot landshöfding Gynther samt dens ne sednares förklarina och en särskild skrift i ämnet af t f. landssefreteraren i länet, med delas nu Langelii till justitiekanslersembetet ingifna påminnelser öfwer berörde förliaring, äfwensom en särskild inlaga i anledning af t. f. landesefreterarens urpträdande i safen. Hufwudfrägan i målet år, i bwad mån landshöfding i allmändet må ega att sjelf mäpnfar landskamereraren, oh ovelligzen har en sådan fråga fin märkwårdigdst, då man wet att landoskamereraren och landeteivetera: ren ej fällan utöfwa beta Tantiböfsmgeembetet, utan medwerlan af landsböfdina, Äfo wensom att i många fall då en sådan uts öfwar sin malt. embetåsöromålen dock helt och bället bero af nämnde lägre tjenåemän, of det enrkla skäl, art femma göromål: fluns dom äro mera fremmande för de med af: göranderätt förfedda def:rnå. Lantefamereraren Langetii påminnelseskrift är af denna lydelse: Till Kongl. Maj:ts Jnstitiekar slers -emihkete! Begagnande mig of benåget tillstäånd, att medcljt väminnelser mot afgifwen förklaring funfölja min anförda kiagan met hr lands böfdingen Gynther i affrende på en mig i embetet gifwen föreställning, får jag mwörd samt andraga: Hr landehöfoingen yttrar att den tjenftes