Norrländska Korrespondenten – 27 november 1852, sida 2

gjorde med en förare, fom war bans araane eneresa till Stockholm. Då han älerkom ders ifrån frågade hustrua: har du beställt tegel, Evil! uPär har jag der! fade han leende, i det han sramtog ea liten bok ur fickon. Ipwem ber gett dig tocket låfa? åcertog husirua förwånad. Det har aktöra, wåran grannes son! Han år en hederlig Herre och glad fen! Gtådespelarr, fom gett wär bonde en bok om konken att bränna tegel på öpona fältet, var ingen annan än den redan då berömde Hjortsberg. Men det mar endast dea försia af de wänskapstjenster Han bewesade Smart: sjökungen. Eallat den anwisaing Erik erhådlt, werksärde han, tid ide mindre de öfriga grannar: nas, ån I fonmerhet kamreras förwåning, det ratta företaget. Han hade i hemliahet wotalat iu kamreras aamla tegelbrännare, att hj loa hoaom med sjelfwa bränniagen, fom derföre, seden teslit dlifwit uppåäldt ealiat ritniagea i bofla, skad degynaa en söndag. Mea Greta, fom skule afwa brännarn en traktsrina först då ban ankom, aick tä sia man och hwiskade: Ve noga på tedeldränaaren, Erif! Kamrera bar betalt horom art göra dig skada. Ert dlott aickade, men följde med yttersta oggranahet alla tegelbrännarens rörelser och