Norrländska Korrespondenten – 27 november 1852, sida 1

— A77 SmwartfiaKungen. (En skiz; ur sweaska folklifwet, af G. H. M—). (Forts. fr. föreg. R:r) Jaa har ingenting begärt of er, och minst för water! war Eriks swar, i det han wände den andra ryaggen. Men i detsamma framträdde länsmannen, fom infunnit fig från fasta landet, od) tiltalas de Erik: Hår på du, är icke du Grindfabons den? Du är håmd til höstetinget, för att du fällt timmer på fronoftogen. Faq bar ide fällt immer på annan skog, ån min egan swarade Erik. uFt år kronaas skog, för det är ju Fronoe hemman du dor på! Nog har min far föpt det tid skatte.! AM få wäl fe wid tinget, om du har pap: peren i ordang. Erif brydde sia icke widare om hela saken, utan aick i kyrkaa och derefter hem. Arbes tet med byzaaingen fortsattes, och faart resie fig til alas förwåmng den andra måains gea på den förda Då fårst lades brädtak åf wer den. Men iarrdningen oc murarcardetet fattades änru, då hösten inbröt, få att Erik måse td tinget, ianan han ÅT flytta i fia uva bygantaa. ugan skall aldrig flytta in i det flora ftrål: let! hörde han act kamrern yttrat.