Norrländska Korrespondenten – 24 november 1852, sida 1

reraa utbröt i den otidiaa helsniagen:-Du har nedhnant timmerskoa, boude, och jag skal lära dia hwad der betyder på krouans skogar. Wet du tet icke fi stoll det hå dig dyrt.) Erik siirrade några ögonblick förslummad på kamrert, mea arep derefter hastigt ea tråfffla: ga och fade: Oct År mitt but! jag råder er berre, art gå härifrån fortare än ni kommit bid Den anistrande blicken, den mustelslarka armen gäfwo eftertryck åt orden. Kamrera aflägsnode fig skyndsamt. DÅ kamrera mål sörtsannnt, wände fig Grefå med en förundrad nprjon tid fin man. Wen Erik fanfade fig genad och fader Han will säkert processa om hemmanct, för det har wårit fronc; men si, det fians wäl råttwisa od) öfwerhet i landet. Greta tyckte ide att Eritssfwar mar såsom bon wäntat; men hon teg och. tyckte att Erik ide hehöfde krusa för advokater. Så saart wårarbetet war slntadt begynte Erik att timra på fin byagning. En större fröjd fians kanhända ide för en ung vc drifig huse fader, än att mrd cget folks egna händer bop foga de mäldiga doftonde furutimren, fom fos la gifwa stydd och hemfrid åt honom och hang kärass. Emedan det unga bondfolket ide fate nade tillgångar, bedrefs arbetet med utmärkt raskhet. Den caenheten hörde också tid byggs naden att på förhand iangens främmande kuade