Norrländska Korrespondenten – 24 november 1852, sida 1

x ne slapp att få under den på sisha tiden gam ska owänliga Karn. Det såa ut, fom de nygifta ide behöft med särdelts bakymmer emotje framtiden, helsl E: riks klofhet hade genom bjndaingens: upgttju: tande räddat en hel bop of husets tillgångar, och mårarbetet företogs med ifwer. Drångare na höro af fin unga husbonde och fia ännu yagre matmor. Det war en kärlekens anda som genomgick Hela det obetydliga Husbonde: huset. Men en dag ankom kamrer Stemning fråa Elcneborg til Grindssa, då Erik befara fig på gården. Öreta emottog gällea förlägrt, men efter sitt bearepp höfligt, bjöd honom: sitta och framtog en sufwerbägare för att undfägna honom med dricka. Men kamrern såg mört ut. (Owar år din man? sade han, föida genasi efter honom! Jag will weta, hwem fom gelt honom rättighet att hugga allt detta timret, som ligger här på backen. nan lår fälle få bugga fin egen fkog! ia: wäade hon med någon lifligbet. Hon kände fia urgdms raska lyane småningom wljja äter: komma, och kamrera tyckte bon fig jun icke mocket dehöfwa bry sig om, eller henues man icke heber gjorde det. Wi få mål fl fade kamrern. Det dröjde ide långe, inaon Erik inträdde i stugan. Han wille hyelsa höfligt, men fom: