Norrländska Korrespondenten – 13 november 1852, sida 3

ÄÄÄÄAAU muaterhet, suart hate slällt fig in hos ala i huset. Under den wecka, fom eqnades åt brölloppet, lyckades arrendatorn emellertid winna en persons upomärksamhet och wänskap; det war nämdemansdottren Karins. Hoa sökte trösta fig öfwer sin systers tidigare bröllopy genom eröfrinaen af en werklig hertemans hjerra; men hurupass alwarsamt en så slug jurist, fom fams rer Stemming på Stencberg, menade med fis na flag för en förmögen boadflicka, war icke få lätt art förhand afgöra. Gubben nåmndes mannen rynkade ögonbrynen, men sode intet, ehuru allt boadfolket ide otydligt taotade die wer furtifen. Karin, fom war så godt fom wärdiana i fadrens bus, lät fig intet bekomma utan följde helt erkelt fitt tycke. Då bröhlopvet Id tl slut oh man talade om hemkomöl, blef Erik mörk i bågen. Då gen före afresaa med sia unga hustru då Hela flänten fatt tilsammans mid middagsbordet, res sie fig Erik och tog till ordet med en klokhet och besianing, fom icke sörfelade att göra ett fort intryck helst från få unga läppar. Mina fåra släntiaaar och mwånner! fade han: IBV äro få unga, mia hustru och jag, att mt mål bedöfwa lära litet mera i deana werlde n, ine nan wi förslå art emottaga en sådan b ederlig och ogemcat förträfftia s fom adlade ärliga ochwäljörståndiga gäster på wårt bröllopo, som