Norrländska Korrespondenten – 13 november 1852, sida 1

dem att göra nåara dansrörelser. Landtman aaredstaperna Nå icke förewisade, såsom obehö riga att presentera fig, til afsides lider, utat tockas med en wiss stolthet kräfwa sitt aktnings bindande utrymme på sjelfwa gårdstomten. Den stora byganingens nedra wåning är den egentligen bebodda, och der romliga köket der, iemte kammaren derinnanföre, de företrädeswis att husfolket upptagna. J öfra wåningen Nå blott ett par wäfstolar i famrarna, och den siora felen noptages af fädant husgeråd, fom behöft undanssökas. Sanningea att säga ser det mindre ordentligt och trefligt ut inom hus, än på baden utanföre, der friheten i ans ordaiagea år mera på fin plats. Denna gård har kostat fin egare stora bea kymmer och det har warit ea bondes lifstidg. arbete, att få den sädan den är och mwidmakts håla den. Demmanet hörde til en början til kronan, men såldes under Gustaf den tredjes tid, då det blef skatte. Wår Erik Persson — få kala wi mår bonde — war ännu ide född, då hans far, fom egentligen bodde på Biörfö, köpte denna gård på deana närdelägaa ön, och skötte den såsom ett slaas utbruk. (Es rik wor deu Yngre sonen; och öfwerlemnade Öjörkögärden åt fia äldre bror, medan han, en nittonårig yngling, flyttade till det förfalle na Grindsta. En frans af andra gårdar, fom slräckte fina