Norrländska Korrespondenten – 10 november 1852, sida 1

Skeppet försrann mid horizonteu, dan fån det ide mer. 3 twå hela daaar led dan försträcklin af törst och af kurgeres fraf. För att lisdra den feber som tärde hoom, drack han er tee tozlig månad solt matter, fem dock gjorde bars plåga ännu slörre. Dåden flod redan framför bonom, då enligt förjyn lse en uppftis sfarde regaiäkut föll, och lemnnagea deraf to bere acns : danaer försåg bo: 01 a sä lärghan qwarblef på ör; men icke ula yd im, art åtkomma wattnet i de träånaa remnorne7, tils han hittade på det rådet att meo ret of cu peuna Uyvjus an det. DOen eada föra han förtärde war når con bark, den hen fana uspfatlad rå bed Han såa mål många sistmäsar, mea att finga en mar omäjliat. Ålatligen får han til sia fora glädjerett skepry på afsländ. Wed flappande bjerta följ: in dess rår lser. Rär han såg dess syeal och strof Höja sig öfaar synkretsen, war Han half wanasinara Å täfsd, ourphörliat fångade ban sin näsSö. ik i lufirn, dwarje tkinut ade dande någon sianel art han blifwit demårke. Tecn det sealade widare, på för fort afnårnd au blifwa hanent warse. Så yuopräckits af den elyrklige fam feg eter hwarendty, hwilk. hynarr efftr nanat! nodt bono innev acbjlae r — — 2 2 een och nåra dåöden ån förut Dan män tee h SAN res ; , de nu DM räddatna, oh martiks if hunnet sjånk Das netd jr sirÅ :de?n. Te:a h, lecn war rära.